Livet

Livet.

Om 35 dagar säger jag JA till min älskling, manen i mitt liv, pappan till mina barn, min Johnny Karlsson, Jag blir Jessica Karlsson. 2014 blir lite bättre än det har varit..

Sedan den där dagen, eller innan dagen innan den där dagen var mitt liv på topp, blivande 2 barns mamma, sommaren hade varit en av do m bästa i mitt liv, Johnny och jag hade det toppen, men så kom den där dagen dagen då jag bröt min armbåge, FAN FAN FAN FAN

Jag hatar den där dagen. Jag var höggravid, hade varit jätte nojig inför förlossningen, var rädd att det skulle gå som under Livias, jag var rädd för det, inte för att bryta armen, men så BOM, armen är bruten, armbågen är paj, sönder men den ska gå att laga, och bli helt återställd.

Nu snart ett år senare har den inte blivit helt återställd, jag har inte blivit helt återställd, smärta, smärta, hopp, smärta, dåligt samvete, ångest och åter igen smärta.

Sen det hände har jag haft ont i min arm varje dag, varje timme varje sekund, varje gång jag har bärt min fina sixten har det gjort ont, varje gång jag skulle amma honom blev smärtan värre, varje gång jag håller min son vill jag att någon annan ska ta honom, varje gång jag har hållt i honom mer en 5 minuter så skriker armen släpp ner honom, men mitt hjärta går sönder varje gång, jag har världens finaste son, men jag kan inte vara med honom, för det gör ont, jag kan inte leka med honom som jag vill, jag kan inte leva med dessa skuldkänslor, jag är så rädd över at han ska känna sig mindre älskad av mig, att vårat band ska bli skadat av detta jag är världens sämsta mor, jag vill kunna bära dig, leka med di , mysa med dig, skratta med dig, jag vill inte känna att allt är jobbigt,
 
SMÄRTA
SMÄRTA i min arm påverkar hela mig, smärtan i mitt hjärta gör mig arg, ledsen, smärtan i mina tankar gör mig stark, detta år av operationer, smärtstillande, ja allt, det tar inte slut det bara pågår, i våras fick jag reda på att jag har cancer i ansiktet, en ofarlig form men den måste bort, vilket kommer att ge mig ett ärr i ansiktet, ett ärr, vad är det jämfört med farlig cancer?? Inget såklart men för 3 år sedan hade jag knappt något ärr på min kropp, nu har jag ett på magen från kejsarsnittet, två på armen från operationerna av armbågen, ett på bröstet för misstänkt cancer, å nu kommer ett i ansiktet, jag HATAR dom ALLA, vill ah bort dom, dom påminner mig om smärta, om sådant som jag inte vill ha i mitt liv, jag vill inte ha mer av det här.

Jag gifter mig den 2/8-2014 med min älskling, ge mig lycka glädje och hopp då, jag har gått ner från 85 kilo i januari till 73 kilo i dag, hoppas på att komma ner under 70 kilo innan bröllopet, men vi får se tycker att det är svårt att skötta maten, träningen när man mår mindre bra ibland, jag älskar träningen, men har inte tiden för den, Johnny jobbar jämnt och jag är själv med barnen, och dom små kan jag inte ta med till gymmet, det finns inte barnpassning =/

Mina fina barn, mitt allt min luft, min Livia, min Sixten. Mina två som jag har gjort, som jag älskar att titta på, se hur dom utvecklas, växer och lever. Sixten börjar bli så stor, min bebis som är lika gamla som min onda arm, Sixten som växer å blir en stor liten kille, min arm som sakta blir värre, min Livia som lever livet, älskade lilla Livia, du gör mig så stolt, du är världens bästa stora syster till Sixten. Sixten är min bebis, sluta växa, lär dig gå, men sen kan vi väl alla stanna upp, å njuta av livet, sluta växa mina små barn, snart är ni tonåringar å vil inte vara med mig. Älskade busstroll ni gör mig hel varje dag, enda gången jag inte tänker på min armbåge är när jag tittar på er, ni får mig att glömma smärta, å ångesten, ni är som sagt luften i mina lungor……………………………

Johnny min skatt, jag vill inge annat än att leva med dig , du är mitt hjärta sedan 6 år, den som jag håller kärt, du är den som jag garanterat kommer att känna så länge vi lever, vi har barn ihop ett band som är så speciellt, vi har skapat två barn, två riktigt fina barn , inte ila, vi har skapat smärta, du har givit mig smärta, vi har skapat glädje, ren glädje, du har gjort mig till den jag är idag, alla sidor av den jag är i dag, så tack för glädjen den har du fått fram….

så förändras livet igen<3

Underbara sommaren gick mot sitt slut, å som vi har längtat efter sommarens sista månad i år. En sommar som har varit utan tvekan den bästa i mitt liv, jag har fått njuta av att vara med min fina familj i våran sommar stuga<3 halva sommaren jobbade jag men bara varannan vecka Natt, sen var jag ledig i nästan 5 veckor innan vi blev 4, dessa veckor har jag njutit av att bara vara Livias mamma, på samma sätt som jag njöt av att det bara var jag å Johnny sommaren innan Livia kom så njöt jag nu, tig vara på varje sekund, timme, Dag och natt<3
 
Vi har lekt, badat, busat, ja allt å lite till, tack Livia för att.
du är den absolut bästa Lilla tjejen som finns, Du gör. mig gladare, bättre och stolt varje dag<3 
 
 
Den 6 augusti 2013 så började en vecka med så mycket smärta och oroar å tårar, total glädje och glädje tårar<3!!! 
 
Den 6 augusti så hoppar mitt knä ur led och jag ramlar på min väster arm och jag bryter min armbåge!! AJ AJ AJ, NEJ NEJ NEJ jag ska ju ha barn inom några veckor, inte nu! Tyvärr så såg Livia när jag ramlade och hörde hur ont jag hade, hon sprang in och satte sig i soffan och kramade din nalle hårt<3 :-(
jag hamnade på sös, avd 62 fick vänta 3 dagar på operation, under dessa 3 dagar hade jag så jävla ont, jag var så orolig och så ledsen för allt, det var inte så här den här sommaren skulle sluta, det var inte så här Livia skulle bli stora syster, det var inte så här jag skulle bli mamma igen! Rädslan att det skulle bli kejsarsnitt var stor! Att det skulle hända Sixten något, pga all medicin jag fick, men Hans hjärtljud var perfekt hela tiden<3
 
På operationen skulle jag ej bli sövd, utan bara ha en bort bedövad arm, men det funkade inte så min stora skräck blev verklighete, jag skulle bli sövd! HHög gravid och sövd är enligt doktorerna igen bra ide. Så jag var liv rädd att jag skulle vakna upp och dom säger att dom var tvungen att ta ut Sixten under operationen:-( men så blev det inte, han stannade i min mage <3 
På uppvaket så vaknade jag av förlossnings värkar!!! PANIK 
Jag ligger där med nyopererad armbåge och har så jävla ont av den, och på det så har min förlossning startat!!! Som tur är så lyckades dom stanna förlossningen med sprutor:-) och jag hamnade på avd 73. Och sov ut och mådde mycket bättre än på flera dagar. 
På lördagen den 10 fick jag komma hem och på natten till sen 13 var jag tillbaka på sös med värkar, men jag fick åka hem, så Hem för att sova och vara med Livia:-) men efter som jag hade ont i hela kroppen så var jag inte den roligaste mamman:-( Vi körde hem svärmor och nu hade jag rejäla värkar, så på kvällen efter att ha fixat barnvakt till Livia så åkte vi till sös igen, jag var helt 100 på att i natt blir det bebis!!!! Men icke, jag var inte öppen en centimeter:-( så ny spruta och värkarna av tar, 
Måndag morgon vaknar vi på sös efter natt med svaga värkar och vi åker hem till våran tjej<3 
 
Några timmar senare står jag inte ut längre och vi åker till sös igen, denna gång är jag helt 100 på att jag kommer vara öppen minst 5-6, men icke jag var öppen 2:-( måndags natten består av bad, lustgas och massa smärta! Och inga framsteg i förlossningen!!! Tisdag morgon, tröttheten var total, varenda del av min kropp var trött av största och sömnbrist, men jag ville så gärna föda normalt, så att ge upp var inte ett alternativ, utan med hjälp av underbar personal så provar vi oss fram och ryggmärgsbedövning var ett bra beslut! Värkarna fanns kvar men jag känner dom inte:-) fast det gick inte framåt på 2dygn hade jag öppnats 4-5 centimetrar, och jag kände hur hopplösheten smög sig på!!!!
 
Men så plötsligt så gick allt framåt, ryggmärgsbedövningen stängdes av och smärtan var nu obeskrivlig och outhärdlig, lustgasen blev åter min bästa vän och jag försvann i en slags dvala några tummar senare så stänger dom av lustgasen för jag är för borta och nu häckar pratar vi smärta och tryck nedåt, jag skriker att det inte går några gånger och plötsligt så såg jag vår älskade son som var medtagen och helt utslagen!! Dom försvinner ut med honom och om jag inte hade haft till gång till lustgasen då hade jag fått panik och brutit ihop, dessa sekunder han inte var hoa mig var skräck jag vågade inte prata, fråga om honom jag bara va! Men så kom Johnny in med honom och la honom på mitt bröst, detta som jag var så säker på att få vara med om med Livia men som jag inte fick, så händer det nu, han ligger där på min mage och är så där fin och underbar som bara mitt och Johnnys barn kan vara<3 
 
Sixten kom till oss den 13 augusti kl 18:34, vägde 3230 och 52 cm lång, den minuten förändrades livet igen och nu är vi för alltid 4 och det känns underbart<3
 
När han väl var ute var det dags gör fika, don godaste smörgåsarna man kan ära, efter dygn av smärta och ja allt så smakar dessa ljuvligt:-) upp till avd 73 för att sova och njuta, 
 
Vi njuter fortfarande så här en lånade senaste, Livia är den bästa storasystern hon kan vara<3 självklart är det svårt när det kommer en annan som tar mamma å pappa men jag är imponerad av henne hur hon ändå klarar det<3 
 
Tack bästa Johnny Karlsson för att du är den du är, för att du var fantastisk underförlossningen, att du stog ut med mig under denna vecka med smärta och förlossning<3 utan dig skulle ingen av dom jag älskar mest finnas, Du har gjort mig så mycket mer än vad jag var, du har gjort mig till 2 barns mamma, det bästa som kunde hända mig <3 
 
 
 

Två sätt att se på det.

Underbart att se dig, underbart att höra ditt hjärta slå, underbart att förstå att du växer i min mage, underbart att jag ska bli din mamma och att Johnny är din pappa och att Livia ska bli din stora syster. Du har tur för Livia är det bästa som finns och kommer att bli den bästa stora systern som finns, du kommer att bli den bästa som finns också.

                                                     <3 <3 <3

Jag vill börja känna dina sparkar, dina rörelser. Jag vill varje dag höra ditt hjärtljud så jag kan vara säker på att du finns där i. jag vet redan så mycket om dig, hur du ser ut på ul bilden, hur din organ har växt, hur mycket ditt hjärta slår, hur du har växt. Men ändå så vet jag så lite om dig, vem kommer du att vara, hur kommer du att se ut, vem är du fina lilla bebis.

                                                     <3 <3 <3

Vi ska alltså bli 4 från att ha varit 3, att ha varit 2 å bli 3 var stort för oss, att bli 4 från 3 kommer att bli ännu större, men jag hoppas att vi klarar det.

                                                      <3 <3 <3

Älskade du fortsätt att växa, fortsätt att bo i min mage så ses vi när det är dags att komma ut. kanske den 22/8-2013.

     <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Ett annat sätt att se på det

Underbart att se dig men jag blir så orolig att du inte ska vara i min mage, underbart att höra ditt hjärta slå, men jag är livrädd att det ska var tyst. Att du växer i min mage ja det är kul, men så jädrans kul är det inte jag kommer att bli tjock som en ballong, on i höfterna och kanske svullna upp om fötter och händer. Jag ska bli mamma igen, Johnny ska bli pappa igen, och Livia ska bli stora syster. = ännu ett år med liten bebis, ett sömn fritt år, med ammande tuttar å mjölk hit å ditt.  

                                                         <3 <3 <3

Livia kanske inte alls kommer att tycka att detta ska bli kul, hon kanske kommer att tjuvnypa å vara avis på dig, känna sig bort glömd av sin älskade pappa å mamma.Känna din sparkar ja det är oslagbart men sömn lösa nätter pga. av sparkar i magen en hel natt, nää inte så kul, ha konstant ont i revbenen för att du trycker på dem, nää inte så kul.

                                                          <3 <3 <3

Att se dig på ul bilden var underbart, men tänk om du inte alls växer som du ska nu, tänk om den där jädrans moderkakan förblir lågt sittande. Tänk om du kommer ut förtidigt, att du helt enkelt checkar ut från dina mammas hotell tidigare än planerat.

                                                           <3 <3 <3

Tänk om du blir ful, en elak person, nää kommer aldrig att ske, det vet jag i alla fall. Jag e ju din mamma =)

Att bli 4 från 3, att bli 3 från 2 höll ju på att knäcka oss, jag och min älskade Johnny höll på att gå i kras, jag älskar mina barn men jag älskar även min fästman, jag vill aldrig skiljas från honom, så jag hoppas verkligen att detta kommer att bli bra , att bli 4 från 3.

Älskade du fortsätt att växa, fortsätt att bo i min mage så ses vi när det är dags att komma ut. kanske den 22/8-2013.


orolig

Orolig över framtiden, gör jag rätt val? Ska jag vara kvar här, ska jag göra detta, eller det andra, ska jag våga hoppas å lycka ska jag glöms det som varit!!!

Klara vi av att ha två, klarar jag över att ha två??? Tänkom det blir katastrof, jag älskar våra barn över allt annat men jag älskar ju oss oxå, vill inte vi ska falla i sär, vill att vi ska vara just vi 4 som vi kommer att vara i höst, vill inte att vi ska bo här å där med två små pendlandes mellan oss!

Det är roligt att plugga, roligt att lära sig något, men jag gör det på mitt sätt med mina mål, högsta betyg är inget som jag alltid strävar efter, bara att känna mig nöjd med mig själv så om det nu är ett g eller mvh gör mig inget, bara jag e nöjd!!!

Körkort nästa, på allvar denna gång!!! Teorin alltså...


2013

2013 snälla 2013 ger mig bara lycka, å glädje jag har igen plats för något annat!!!

Puss

hej då fas 1 å hej fas 2

Om två dagar börjar en ny del av vårat liv, våran lilla tjej börjar på DAGIS, så kontigt fort tiden har åkt med oss fram tills nu.

Dagis, jag tror min dotter kommer trivas som bara den, jag vet att vi har hittat ett toppen dagis till henne.

Om en vecka när jag har min lediga vecka och är hemma är Livia på dagis och leker och jag är hemma, och pluggar, för just det jag ska ju börja plugga om en vecka, engelska B och naturkunskap A, hur skall det gå. Kan jag plugga???

Kommer jag att plugga när liten är på dagis.
Självklart kommer jag att plugga, och träna tänkte jag att göra.

Börja simma, det tror jag är bra för min AJ AJ höft. Och så hoppas jag att jag kan ta mig ner till SATS också.

Men den stora förändringen är dagis. Nu är det slut på pappaledighet, mammaledighet nu är vi klara med steg 1 i ha barnlivet. Nu är det dags för steg två, den håller ju i sig fram till det är dags för skolan =)


hoppa på att bra inte blir dåligt

jag hoppas att bra inte blir till dåligt, jag hoppas verkligen på oss.

En kärleks förklaring

Finns inget som du, finns igen som du, av mig å din pappa finns bara du.

När jag ska tänka på något bra, tänker jag på dig. när jag ska förklara något som är bra, förklara jag dig, du är det som är bra.

Jag har så svårt att tro att det någonsin skulle finnas något som är lika fint som du, om du får syskon kommer dom då att ligga i lä jämfört med dig?

Jag tror ärligttalat det, för igen kan vara så som du, lika perfekt, härligt knäppt, underbart glad, charmig som få, arg som bara den, dessa sidor är du en del av oss, din personlighet är underbar. Jag skulle likna den med en durasel kanin, men inte på batteri utan på droger. Den drogen skulle jag vilja ta del av ibland, den drogen, LIVIA drogen är den underbaraste jag har skådat.

Du kramas, du pussas, du jagar och du skrattar, du finns, du lever , du är oss
Din pappa och jag lever för dig, din pappa och jag gjorde dig, du är en del av oss, vi kommer alltid vara du.

Lycka är det man fylls av när man ser dig, men på samma sätt kan som man fylls med lycka kan jag flera gånger fyllas av skräck, ren och vidrig skräck, tänk om vi skulle mista dig, tänk om du skulle sluta leva, tänka om LIVIA för alltid skulle sova, tänk om jag skulle behöva se din pappa i sådan grym sorg, jag skulle gå av, gå i kras, sluta leva.

Denna skräck är vidrig när den kommer underbar när den lämnar mia tankar, du kommer aldrig kunna försvinna, så länge vi finns kvar är vi alla kvar. Vi är tre, 1, 2, 3 VI KOMMER ALDRIG BLI 1 ELLER 2, vi har ett band som är starkare än allt annat, som vi aldrig får glömma, vi måste kämpa varje dag, av dessa dagar som vi har kvar.

Skräck av att jag skulle dö , att jag aldrig skulle få se dig igen, att du inte skulle minas mig, att jag bara skulle var någon som du känner igen från ett foto, har minnen av mig från historier som andra berättat, att du aldrig skulle få minas en kram från mig, mina pussar mitt skratt, våra stunder, dom sånger jag sjunger för dig, kolonistugan jag vill dela våra somrar i, upptäcka skogen med lek, plocka pangkakor i träden, bussa och skratta, berätta om din gammelmorfar som var den bästa morfar man kunde ha, hur och vart han dog, att han skulle älska att få träffa dig. du skulle undra varför din morfar inte är lika bra, då skulle jag förklara att min morfar gjorde allt för mig, och att han förtjänade att var min morfar, din morfar förtjänar inte oss, men din mormor är så bra på att vara mormor att du inte behöver en morfar, din mormor är allt bra, hon är det bästa min morfar någonsin har gjort.

Jag kan inget annat än att hoppas och göra allt jag kan att inget ska hända mig, jag ska vara försiktig, vara med dig, leva för dig, stanna hos dig. om jag nu skulle försvinna så hoppas jag att du minns mig på något sätt, att din pappa gör dig påmind om mig varje dag, varje sekund, varje hjärtslag, för jag vill vara med dig, i din andetag.

Lycka som tar över alla ens sinnen flera gånger varje dag, av att bar titta på dig, lycka över att få se dig växa, snälla du, sluta aldrig att växa.

Älskade underbara dotter jag vill bara att du skall veta att jag älskar dig


Våran sång som jag sjunger för dig när du är ledsen, ska sova är hos mig <3

Lilla skatt, lilla skatt, lilla söta skatten vet du att, vet du att, du är det finaste jag någon haft.
Lilla skrutt, lilla skrutt, lilla söta skruttan, vet du att, vet du att, du är det bästa jag någonsin haft.
Lilla du, lilla du, lilla söta Livia, vet du att, vet du att, du är det bästa jag någonsin haft


delar ur livet

För mig så skulle det vara enklare att andas om du slutade att andas…..

På två år har jag inte träffat dig, Du har aldrig sätt min lilla stjärna, min dotter, DITT barnbarn, igår fick du äntligen ses ditt barnbarn,

varje del av dig borde ha längtat efter denna dag, men du sa ens inte hej till henne. Du såg ens inte på henne, jag saknar aldrig dig, jag kan aldrig förlåt allt du har gjort mot dom två jag älskade mest, mot min mamma och min syster, om du hade velat hålla i min dotter hade DU aldrig fått det, du är inte värd att få röra något som är så fint. Du har skadat din första familj, vad har vi gjort dig? Att du inte från den dagen vi vände dig ryggen har bönat och bet att vi ska låta dig få vara med i våra liv är sjukt, man slutar väl aldrig att kämpa för sina barn, eller att älska dom???

Jag hade världens bästa morfar, bättre än alla andra, bättre än bäst. Min dotter kommer aldrig att ha en morfar och det är sorligt, jag är så ledsen att jag inte kan ge henne en morfar som jag hade.

Funderar och åter funderar är det ända jag gör sen en tid tillbaka, funderar på hur man kan lämna sina barn, hur man kan sår folk, om jag är lik min pappa, kommer jag att bli som han. Hur mår han, mår han som han ser ut, hur orkar han att leva, han borde ha så mycket ångest, så att han inte orkar, men han orkar, han andas, han skrattar, HAN är.

Jag kommer aldrig att bli som du, Livia kommer inte att ha minen om dig, hon ska bara få uppleva fina människor, farmor är det närmaste dig hon kommer att komma. Farmor älskar alla sin barn och barnbarn, men alla utan jag och min syster är så jäkla bra, dom jobbar å dom ör så duktiga, jag har jobbat sedan jag var 16 år, camilla sedan hon var typ 14, camilla har på egen hand tagit hand om Adrian i nästan två år. Jag har ett bra jobb, en fin festman och en underbar dotter, JAG ÄR FAN DUKTIG, camilla är också duktig. Varför skall man umgås med denna del av min familj!!!???, vist min farmor fyllde 80 år och just därför var jag där, men att sitta där och se på allt, hela situationen var bara för jobbig för mig…

Jag ville bara ställa mig upp och skrika på pappa, på farmor på alla andra, han tar så mycet av mitt inre bara genom att vara i samma rum som mig, jag vil grina när jag ser på honom, han är så nere, han ser så för jävlig ut, han ser ut som han borde känna sig, och jag saknar inte dig, du, din person, jag saknar att ha en pappa, att ha en morfar till Livia.

Är jag kom hem igår kände jag mig ledsen, ville bara grina i någons armar, i dina armar, men du fattar inte detta, du ser bara att han är ond och att jag hatar honom och då borde allt vara lätt, men du har ingen aning om hur det är att inte ha någon pappa…

 

 


Sommartid

 

 

Det blir ljusare nu på kvällarna, det ÄLSKAR jag, det blir längre dagar och kortare nätter, det ÄLSKAR jag.

Livia är stor tjej nu, nästan 6 månader, fina lilla du.

Jobbig månad har det har varit, gumman har varit konstant förkyld, rinnig näsa, hosta som aldrig slutar, feber som varit hög, och vikt ned gång 300 g ner på 1 vecka. Och innan det bara 130g på en månad. Så det har varit så jobbigt, vill bara att hon ska få må bra, bättre än bra, BÄST.

Jag vet ju att förkylning är jätte vanligt hos såna här små, men det som gör mig orolig är vikten, varför går hon upp så dåligt, och varför går hon ner. Hoppas av hela mitt hjärta att Livia snart får må bra och gå upp en massa i vikt.

 

Min fina darling, Livias gudmor och nu gått klart skolan, hon har pluggat, jobbat och ensamstående till en liten på 3 år och ändå så klarade hon av att plugga, fick MVG i allt, jag är mer än stolt över dig min underbara vän…

Jag älskar min sambo, min fina Johnny, mitt allt, älskar ditt skratt, ditt hår, din kropp JA allt, vi är inget ifrån varandra, vi är allt tillsammans. Kan knappt vänta på att få bli di fru….

Om någon läst detta, så kommentera detta inlägg


Jag viste inte om hon levde eller inte

 

Nu är det snart 5 månader sedan våran lilla gumma kom till världen och hon blir bara finare å finare, större å större, och jag tänker bara mer och mer på förlossningen. Jag har sagt till alla att det gick så bra med kejsarsnittet och att jag fixade det bra. Och det gjorde jag, det gör jag, men jag har börjat förstått att det satt sina spår, jag tycker att det är extremt jobbigt att vara utan Livia, att vara ifrån henne en timme går bra, 2 med, men längre tider och ensam hemma går så där. Att sova utan henne i sängen är svårt. Vill ha henne nära, för jag kan inte ens stå utan hennes luft i mina lungor….

Det är ju säkert föräldrar hjärtat som bankar högt men jag tror att det kan ha att göra med förlossningen.

Jag trodde att skulle bli som en valig förlossning tills att i nästan sekund ligga i ett rum med väldigt mycket personal som har en blick att nu är det brottom, allt anat spelar ingen roll, jag ställer mig in på att inget spelar någon roll, gör vad ni vill med mig men få ut vårat barn, jag säger inte ett ord när jag ligger där, tänker bara samma tanke om och om igen, att nu dör vårat barn, nu dör vårat barn, Johnny kommer att hata mig alla kommer att hata mig för att det är mitt ansvar att hon kommer ut. Jag tänker bara nu dör VÅRAT barn, sedan blir jag sövd och och dom tar ut våran fina lilla livia, våran skatt vårat ALLT, jag ligger p puppvaket i tre timmar, vet inte hur länge av den tiden jag är vaken men mins att jag hann tänka 10000 tankar, tankar som att hon är död, att dom har opererat bort min livmoder, och sedan den konstiga tanken att här ligger jag och några våningar härifrån ligger min DOTTER  som jag aldrig har sätt, mitt barn, hur mår hon, är hon söt/ful , liten eller stor, hur mår Johnny, var är dom , var är min familj!!!!

Jag skulle vilja veta  hur nära det var att det skulle ha slutat riktigt lila, hur ser rummet ut där min dotter är född, vilka var där, 100000 frågar men få svar.

Mamma livet  är det bästa livet jag vet men att hennes första timmar i hennes liv var ett trauma för mig är något som jag börjar förstå nu….

 

 


2012 är nu här och jag får börja träna

Eftersom det blev kejsarsnitt så har jag inte fått träna på 3 månader, inga magövningar, igen spinning och det har varit skönt att skylla på det, men nu jäklar nytt år och nya mål, första målet är vårruset som är den 30 maj, 5km som jag ska klara av att springa runt 20 minuter på, jag ska vinna över min stora syster som också ska springa……..




Mål nr 2 är att gå ner i vikt och få en finare kropp, att gå ner runt 14 kilo på 20 veckor, på tre veckor har jag gått ner 4 kilo, och det känns bra, är på rätt väg =)
Mitt största mål är att få min dröm kropp tills vi gifter oss sommaren 2013=)




Så nu jäklar kör jag 3-4 spinning pass i veckan, och något annat grupptränings pass tex virp, testa det på sats, det är super roligt, och ger garanterat träningsvärk i armar, bröst och rygg. Testa och njut =)

http://www.sats.se/traning/grupptraning/vipr/





jag tränar även en del på gymmet, går på löpbandet och springer också, kör ett springar schema som går ut på att man ska klara av att springa en mil under en timme, just nu känns det omöjligt men det ska gå =)
så nu är träningen igång igen , ett år efter jag typ slutade träna =)


Så nu jäklar kör jag 3-4 spinning pass i veckan, och något annat grupptränings pass tex virp, testa det på sats, det är super roligt, och ger garanterat träningsvärk i armar, bröst och rygg. Testa och njut =)
http://www.sats.se/traning/grupptraning/vipr/


Jag sa JA, SJÄLVKLART sa jag JA

Nyårsafton firade vi ute på kolonin, det var jag å Johnny och Livia, samt Malin, Julia och Richard. Jag och Johnny handlade god mat, Hummer från söderhallarna, och god aioli, fläskfilé som vi grillade och bakad potatis, till efterätt hade Malin gjort jätte god panacota. Så det blev en mumsig middag, jag åt hummer för första gången i mitt liv, och det var helt okej, jag som inte tycker om skaldjur och fisk, tyckte faktiskt att hummer var godast av alla skaldjur jag har testat så det var lyckat, att grilla på nyårsafton var lite roligt, gör man ju inte varje år direkt =)





Efter middagen så satt vi å pratade och hade det trevligt, vi skrattade och pratade, Julia lekte, Livia var glad, framåt 12 slaget så somnande barnen, och vi tog fram skumpan och raketer och gick ut och började smälla av några raketer vi stod på verandan och så hände det….





Jag vände mig om och där stod min fina Johnny på knä med två ringar i handen och ställde frågan som jag bara har drömt om.

VILL DU GIFTA DIG MED MIG…

Och jag sa självklart JA, utan tvekan utan funderingar så sa jag JA. Nu har jag en sådan ring på mitt finger som jag velat ha sedan jag träffade Johnny, trotts mottgångar och uppförbakar så är Johnny ett så självklart JA.

2013 blir året som vi förhoppningsvis gifter oss


Mellandagarna

I mellan dagarna så gjorde vi inte så mycket, var på middag hemma hos mamma, och då var även Owe och Kicki där, det var jätte roligt att träffa dom, det är vänner till familjen, dom har också koloni stuga där vi har, dom har även två döttrar som vi var mycket med när vi var mindre nu ses vi väldigt sällan…


Hmmm, ja det var mellandagarna



owe var väldigt rolig tycker Livia

Jul i vårt hus



Julen kom å julen gick, vi firade jul i två dagar, på jul afton var vi hemma hos Johnnys mamma och åt jul lunch med hanns mamma, bror, kusiner och moster  det var riktigt mysigt, Livia fick massa fina paket av alla, det fick vi också=), av snälla Richard fick vi en video kamera =) det är väl något alla nyblivna föräldrar vill ha, å det har vi nu =), lilla gumman fick massor av paket och då menar jag massor, enligt mig lite väl många för att bara vi tre månader, hon uppskattar ju inte så mycket just nu, hon blir ju glad av att bara vara =)….




På kvällen så åkte vi ut till kolonin, jag, Johnny, Richard och lilla Livia, min mamma kom ut och åt middag med oss, sen åkte hon hem, vi satt och spelade spel och hade det så jätte mysigt, och väldans trevligt =) dagen efter så firade vi jul hemma hos mamma, med min systers fina familj, Erik, Adrian å lilla Natheo, vi åt god mat och spelade spel, jag och Johnny tyckte att det var lite dålig stämning,  vilket är tråkigt med tanke på att det var våran första jul med lilla L, jag tycker att så fort Johnnys mamma och min mamma är i samma rum så försöker dom tävla om allt, den ena har haft det jobbigt, den andra har haft det ännu värre, osv… men men, julen var bra och vi fick en massa fina paket=) av min fina sambo fick jag parfym från Victoria secret =) och en korg med allt som man behöver men tycker är sååå tråkigt att köpa själv, tex rakhyvel, tofsar, tops…



mormor å livia och lilla natheo, moster lilla hjärta


det var en god jul, det var en rolig jul, det var en grön jul




2 månader och snart jul, =)

Dagarna går och i redan imorgon så är våran lilla Livia 2 månader. Tiden går fort, det känns som vi har haft henne här hos oss i flera år men samtidigt känns det som igår som vi åkte in till BB.

 

Pappa Johnny jobbar en hel del just nu, veckan då han inte jobbar natt så jobbar han extra på något/några  av alla hans 5 extra jobb. Så han är inte hemma så jätte mycket, men när han väl är hemma så har vi det så himla bra, känns verkligen som är en liten familj nu. Även om han ibland eller ofta sover lite väl länge varje dag, bryr sig lite väl lite om frukost, lunch, middag, så funkar det, fast jag skulle önska att han går upp när vi går upp vid 7-8 eller att han går upp och tar Livia en stund så att jag få sova. Men nej nej, han sover till 11-12 och går upp och sätter sig i soffan, det är jag som får säga till att han ska gå  upp, det är jag som får påminna honom om frukost, middag och lunch och komma med förslag om saker vi kan göra, jag har sagt till honom nu att så här kommer vi inte kunna ha det  jämnt, jag fattar at han är trött med tanke på alla jobb som han jobbar på, men så här kommer vi inte att kunna ha det en längre tid, och han förstår ju det, han är ju 30 år och förstår sådana saker och det känns så skönt att man kan prata med honom. Men som sagt just nu är jag så nöjd och stolt över den lilla familj vi är.

min fina familj <3

 

Om en vecka så åker Johnny till England över helgen, för att se på fotboll. Och jag hoppas för hans egen skull att han köper något fint, fint till mig från London. =) det ju jul och min födelsedag snart =) så något fin vill jag så gärna ha =)

Nu har jag julpyntat lite här hemma, julpynt är inte riktigt något som vi tycker om, och absolut inte i stor mängd, som hos svärmor, där är det garanterat mer än 100 små tomtar utsprida i hennes lägenhet, här hos oss är det 8 st tomtar, en julstjärna och en julljusstake, och det räcker verkligen. Jag gjorde grymt GODA lussebullar igår, verkligen goda, så dessa kan jag verkligen rekommendera att ni alla testar.

smarriga lyxlussebullar

(Använd extra stora muffinsformar och ställ dem på bakplåtspapper på plåten - allt för att undvika kladd!)

Denises smarriga lyxlussebullar
till cirka 48 lussebullar behövs:

100 g (2 paket) jäst för söta degar
300 g smör
1 liter röd mjölk
1 ägg
3 dl vit sirap
2 g saffran (4 paket) saffran
3 tsk salt
ca 17-18 dl vetemjöl eller siktat dinkelmjöl + eventuellt några extra "nävar" till utbakningen

1 ägg till pensling

Fyllning:
300 g rumstempererat smör
3 dl strösocker
3 tsk vaniljsocker
russin efter smak

mandelspån och/eller pärlsocker till garnering

Smält smöret och värm tillsammans med mjölken till cirka 45 grader. TIllsätt jästen med lite av degvätskan och blanda väl. Tillsätt sedan resten av vätskan och sirapen, saltet, ägg och saffran. Blanda sedan försiktigt ner mjölet och bearbeta degen väl i minst fem minuter, för hand eller med hjälp av maskin.

Låt jäsa under handduk i 30 minuter.

Kavla ut halva degen till en rektangel och bre ut hälften av det mjuka smöret, strö ut hälften av sockret och dutta på hälften av vaniljsockret. Häll på lämplig mängd russin. Rulla ihop degrektangeln till en rulle och dela sedan upp i 24 bitar. Lägg upp i muffinsformar och låt jäsa medan du bakar ut den andra halvan av degen.

Pensla sedan första omgången med lussebullar med ägg och dekorera med mandelspån och/eller pärlsocker.

Grädda i mitten av ugnen i cirka 5-10 minuter i 250 grader.

 

Jag slog in några julklappar i går också, och kom på att jag har en hel del kvar att köpa. Även om vi alla har sagt att det blir lite julklappar i år, så måste man ju köpa några. Man vill ju köpa julklappar till familj och några vänner. Till våran lilla gumma blir det inte så mycket julklappar i år, känns helt enkelt lite onödigt, hon är ju så liten och behöver inte så mycket just nu, kläder har vi, MASSA kläder har vi, babysitter har vi, babygym har vi, JA vi har det som hon behöver, så jag sätter ju häldre in pengar på hennes sparkonto än köper ännu en body eller mjukisdjur . jag vet ju att mormor, farmor, moster och farfar kommer att köpa en heldel och efter som vi bor i våran underbara tvåa så får inte plats med hur mycket som helst….

 

 

Den stora frågan är vad jag ska hitta på till min fina sambo, som valigt är det svårt att hitta en bra julklapp, vill ju att det ska vara något fint., något speciellt…….

Ha det gött, baka dessa bullar för dom är MMMMMMmmmmm

Pöss

Ps

Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya!!!

 


Det är mitt barn som skriker, skrattar och ler……

Vardagen är i rullning efter komma hem från bb bubblan, så har vi lärt känna våran fina lilla Livia, vi vet hur hon fungerar, vad hon tycker om, vad hon ogillar, när hon är hungrig när hon är glad och missnöjd.

Johnny har nu jobbat i två veckor och det känns jätte bra och allt fungerar jätte bra, våra dagar innehåller ofta en massa mys och en eller två promenader och träffa kompisar, mamma, syster eller så är det bara vi, VI min lilla familj. Man tänker att man ska hinna massa saker varje dag, men på något sätt så hinner man inte med hälften och varför man inte hinner med är jätte konstigt för man är ju hemma med en liten, som bara sover, äter myser och bajsar. Även om Livia är mer vaken nu så är det ju en massa tid som jag har som jag borde hinna göra det som jag tänkt, men icke, när kvällen kommer så sitter vi här och bara en liten del av det man skulle vilja göra eller planerat att göra är fortfarande ogjort.

Men man får ju lära sig, lära sig att vara hemma, att vara mamma, allt detta är ju helt nytt, jag har aldrig varit mamma, har aldrig levt detta liv, i 27 år har jag levt på ett sätt och så på en sekund så ändras det som man har haft som sitt liv till något helt annat, till ett liv så mycket mer meningsfullt, finare och roligare. Ibland korta små, små stunder så kan jag sakna mitt gamla liv, ett liv med jobb, ett liv med bara Johnny, vi myser i soffan, håller om varandra i sängen, vi är bara vi, men så POFF så är den sekunden borta och jag tittar på den där söta lilla bebisen som är min, hon ler mot mig, hon känner igen mig, JAG är hennes mamma och HON är mitt nya LIV, ett liv som jag fullständigt älskar.

 


<3

Livia Ewa Marianne Karlsson /Eriksson

Den 9/10-2011 var alltså dagen då jag blev mamma och mitt liv förändrades för alltid. Vi fick vara kvar på BB i tre dagar, för att se så att allt gick bra, amnigen funkade jätte bra från början, jag ammade henne från första stund och sedan dess har det gått super bra, hon äter och får i sig det hon vill och behöver. Dagarna på BB var fyllda av besök från familj och vänner, massa mys och ännu mera mys. På onsdagen fick vi åka hem, det kändes så naturligt men även så onaturligt, det kändes som att vi att vi kidnappat ett barn som vi skulle ta hem över dagen. Men så var det ju inte, denna fina lilla bebis var ju våran, våran på heltid, helt galet och helt underbart, att vi fick ta hem den sötaste av dom alla….

Tiden här hemma har rullat på, besök efter besök har avlöst varandra, paket i massor har hon fått, massa fina små klänningar, byxor och bodys. Vi behöver inte köpa så mycket det närmaste månaderna känns det som =) dagarna går snabbt lite för snabbt, man vill ju inte att tiden ska rusa iväg, men på något sätt så gör dem det ändå, man vill njuta och bara vara i sin lilla bubbla en bubbla som består av bajs blöjor, mys, sömn, sömn brist, sena nätter, tidiga nätter, massa kiss blöjor, långa promenader, tidiga mornar och massa massa kärlek. Orolig är jag nästan hela tiden, orolig över andningen, att den ska sluta, att hon inte bajsar, att hon sover för mycket, sover för lite, äter för mycket, äter för lite, jag är orolig hela tiden, men som tur är så har vi googel.se=) jag googlar allt, och jag får jämnt lugnade svar….

Lilla Livia kan nu lyfta sitt lilla huvud kortare stunder, hon ler och små ljud kommer från hennes mun. Jag och Johnny kan inte ha det bättre, han e pappa till vårat barn och den som jag älskar mer än mest. Vi har klarat den första tiden väldigt bra, få bråk och mycket kärlek, han börjar jobba i natt, så nu är jag själv på nätterna vilket känns lite läskigt men jag hoppas att jag klarar nätterna =)

Det är underbart att få barn, det är verkligen det, man älskar sitt barn så otroligt mycket, innan kan man inte förstå hur mycket man kommer att älska sitt barn. Man vet ju att man kommer att älska sitt barn, och man älskar ju annat i livet, andra personer, andra saker, platser ja andras barn! Men så får man se sitt eget barn, och allt annat som man älskar åker ner på andra platser långt, långt från första platsen. Min, våran Livia är så otroligt fin, man kan titta på henna i timmar och hon blir bara finare och sötare, man kan gå ifrån henne och bara några minuter senare titta på henne igen och då tänkta men herregud vad fin och söt hon är. Dessa känslor gör en lite bölig, töntig och en liten höns mamma. Det är ju verkligen så att från och med Livia kom så kommer jag att älska henne mer än allt annat, det är henne som jag alltid kommer att sätta som nr 1 i alla situationer. Jag älskar ju jätte många andra, som min bästa sambo, min fina Adrian, Natheo, Mamma, syster, kompisar men om alla dessa skulle vara på samma ställe samtidigt och något hemskt skulle hända så är Livia den första som jag skulle kolla efter, vara oroligast för, och när jag ser att Livia mår bra, då skulle jag självklart se hur min andra fina älsklingar mår, men Livia är nr 1. Oj oj dessa känslor…..

Jag har blivit moster igen, till en underbart söt liten kille som heter Natheo, han kommer till jorden den 2/11-2011 och mitt moster hjärta kunde inte vara stoltare, han är lika perfekt som sin fina storebror, min syster är grym på att göra underbara små söner =) älskar er, hela denna fina familj <3 <3 <3


Hon är här nu <3

Hon är här nu  <3

Äntligen så blev det den 9/10-2011 och våran bebis i min mage bestämmer sig för att hon vill komma ut.

Det började tidigt på morgonen, jag sov hemma hos min syster, vid 4-5 tiden så fick jag ont i magen och jag trodde att det var vanligt mag ont, så jag gick upp på toa å gjorde nr 2=), men det var kvar, jag hade ont i magen.

Timmarna gick och jag gick upp och lekte med Adrian, då förstod jag att det var värkarna som hade börjat, och ja det gjorde ONT, det kändes som om man har magknip, det gjorde ONT, och så försvann det, och så kom tillbaka efter en kvart, och så höll det på ett bra tag, min fina Johnny jobbade natt så han kom och hämtade mig så åkte vi hem, här hemma så gick Johnny och la sig, på order från mig, ville ju att han skulle ha ork ifall det skulle hålla på hela natten. Så han sov ett par timmar, och jag badade och försökt ta det lugnt, å andas mig igenom smärtan som nu kom mer ofta än sällan. Vid 3 tiden så väckte jag Johnny och han åkte och köpte mat, jag beställde mc donalds, ballerina kakor och russin, =) så försökte jag äta mc donalds maten. Men va inte så sugen på mat, utan nu var det jobbigt, så fort smärtan kom så var det som man bara ville försvinna bort….

 

Vi ringde till förlossningen vid kl 16, och dom sa att vi kunde komma in om en timme. Så vi började att fixa, och så var det ju det viktigaste jag ville ju platta mitt hår, ville ju inte se förjävlig ut=)

Kl 18 så kom vi in på förlossningen på SÖS, vi fick ett litet rum och dom kopplade på så att vi kunde se våran bebis hjärtljud och värkkurvan. Jag var öppen 3 cm, och dom trodde att någon gång runt midnatt kunde nog bebisen komma ut……

Jag har alltid varit rädd för att födda fram ett barn. Men så när jag väl var gravid så tänkte jag nej det är nog inte så farligt, nu vill jag födda ut mitt barn, jag vill vara med om det. I slutet av graviditeten var våran sirre ännu inte fixerad och våran barnmorska hade lite svårt att känna hur huvudet låg, så vi fick gå på ultraljud för att se hur sirre låg. Då tänkte jag att jag kommer bli jätte ledsen och besviken om nu sirre ligger i säte och att det i så fall nog blir planerat kejsarsnitt. Men sirre låg men rumpan uppåt och jag kunde gå tillbaka till mina tankar om att jag faktiskt skulle födda fram vårat barn inom en månad=)

Efter tag inne på förlossningen så märks det på dom som jobbar att dom inte var nöjda med hjärtljudet, dom tar hål på fosterhinnan så att vattnet gick, då såg dom att det var avföring i vattnet och att det kanske kunde vara därför  sirre var lite orolig där inne, men när dom känner efter med fingrarna så känner dom att navelsträngen har åkt ner framför huvudet, vilket gör så att syres tillförseln stryps och hjärtljudet var väldigt lågt, under hundra, nere på 50...

Nu går allt väldigt fort, från och med nu så var hon ute efter 10 minuter, jag blev sövd, och ett ur akut kejsarsnitt gjordes på mig, pappa Johnny fick se allt från ett rum bredvid, han fick se våran fina sirre för första gången, sirre som vi nu fick veta var den finaste lilla dottern aV dom alla...

kl 20:58 så kom våran finaste tjej ut, hon fick namnet Livia av sin pappa på en gång, ett namn som vi funderat på ett tag, och som nu när vi fick se henne var så självklart, hon är verkligen en liten Livia <3

jag kom ner från uppvaket efter 3 timmar, runt midnatt så fick jag se och krama min dotter ör första gången, GLÄGJE… och hon var den finaste jag någon gång har sätt, och så liten, så perfekt och så underbar.

Denna dag kommer alltid att vara den bösta dagen i mitt liv.

Jag är så glad för du är hos mig
du fångar mig med varje lek
och vad som helst kan alltid hända
för i vår dröm är allting smek
jag kramar dig igenom rymden
du strålar gul, jag skrattar blå
och vi följs åt i evigheter
en glittervind som är vi två

Du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet

Jag föds i varje blick du ger mig
jag ger dig allt, du ger mig mer
du ler så varmt åt mina tankar
sen den där dagen då ja sa hej

Du och jag är miraklet här
du och jag är miraklet här


Utkast: Aug. 29, 2011

Just när sommaren är på väg att ta slut jobbar jag mitt sista arbetspass i denna natt, vill ju ha sommar ni när jag är ledig, men kan sätta 100 kr på att nu kommer det att bli höst, regn å rusk, men det är okey, jag ska ju bara mysa med min mage =) å fixa hemma =)

 

Men vad har hänt sedan förra inlägget!!!???

Jo,

Jag har jobbat klart mina 12 nätter. Jag har haft en mysig dag med Adrian å mamma på skansen, då vi tittade på djuren å hade skoj, fast jag måste ju säga att skansen är så himla tråkig, helt enkelt bara tråkig, finns nästan inga djur, inget att titta på, ända gången då jag tycker att skansen duger är väl om man skulle gå på allsången  å ha picknick =) men Adrian hade jätte kul, å då hade jag kul =), sen så har Adrian fyllt 3 år också. Å mosters lilla älskling har blivit så stor, vill inte det, eller jo det vill jag, han är ju så mysig som liten kille, men vill inte att han skall bli en kaxig tonåring som hatar sin moster, nej, nej vill stanna tiden en stund, vill att det ska vara som det är nu ett tag till.   Det är sista månaden nu med bara Adrian som barn i våran släkt, men jag kan lova dig fina Adrian att jag alltid kommer att ta hand om dig, älska dig, å inte glömma bort dig, du tog ju mitt hjärta först <3

Vi har varit på kryssning, och det var jätte roligt, jag hade med mig Linnea Och Malin ”Darling” och Johnnys alla kompisar var med=) vi hade det super kul Johnny hade det lite för kul och drack lite för mycket lite för fort =) så han fick jag ta hand om i några timmar, men det gjorde inte så mycket =) han var så söt ändå =)  det var ett jätte bra live band som spelade, samma som när vi var på Öland. =)


Tidigare inlägg
RSS 2.0