så förändras livet igen<3
Underbara sommaren gick mot sitt slut, å som vi har längtat efter sommarens sista månad i år. En sommar som har varit utan tvekan den bästa i mitt liv, jag har fått njuta av att vara med min fina familj i våran sommar stuga<3 halva sommaren jobbade jag men bara varannan vecka Natt, sen var jag ledig i nästan 5 veckor innan vi blev 4, dessa veckor har jag njutit av att bara vara Livias mamma, på samma sätt som jag njöt av att det bara var jag å Johnny sommaren innan Livia kom så njöt jag nu, tig vara på varje sekund, timme, Dag och natt<3
Vi har lekt, badat, busat, ja allt å lite till, tack Livia för att.
du är den absolut bästa Lilla tjejen som finns, Du gör. mig gladare, bättre och stolt varje dag<3
Den 6 augusti 2013 så började en vecka med så mycket smärta och oroar å tårar, total glädje och glädje tårar<3!!!
Den 6 augusti så hoppar mitt knä ur led och jag ramlar på min väster arm och jag bryter min armbåge!! AJ AJ AJ, NEJ NEJ NEJ jag ska ju ha barn inom några veckor, inte nu! Tyvärr så såg Livia när jag ramlade och hörde hur ont jag hade, hon sprang in och satte sig i soffan och kramade din nalle hårt<3 :-(
jag hamnade på sös, avd 62 fick vänta 3 dagar på operation, under dessa 3 dagar hade jag så jävla ont, jag var så orolig och så ledsen för allt, det var inte så här den här sommaren skulle sluta, det var inte så här Livia skulle bli stora syster, det var inte så här jag skulle bli mamma igen! Rädslan att det skulle bli kejsarsnitt var stor! Att det skulle hända Sixten något, pga all medicin jag fick, men Hans hjärtljud var perfekt hela tiden<3
På operationen skulle jag ej bli sövd, utan bara ha en bort bedövad arm, men det funkade inte så min stora skräck blev verklighete, jag skulle bli sövd! HHög gravid och sövd är enligt doktorerna igen bra ide. Så jag var liv rädd att jag skulle vakna upp och dom säger att dom var tvungen att ta ut Sixten under operationen:-( men så blev det inte, han stannade i min mage <3
På uppvaket så vaknade jag av förlossnings värkar!!! PANIK
Jag ligger där med nyopererad armbåge och har så jävla ont av den, och på det så har min förlossning startat!!! Som tur är så lyckades dom stanna förlossningen med sprutor:-) och jag hamnade på avd 73. Och sov ut och mådde mycket bättre än på flera dagar.
På lördagen den 10 fick jag komma hem och på natten till sen 13 var jag tillbaka på sös med värkar, men jag fick åka hem, så Hem för att sova och vara med Livia:-) men efter som jag hade ont i hela kroppen så var jag inte den roligaste mamman:-( Vi körde hem svärmor och nu hade jag rejäla värkar, så på kvällen efter att ha fixat barnvakt till Livia så åkte vi till sös igen, jag var helt 100 på att i natt blir det bebis!!!! Men icke, jag var inte öppen en centimeter:-( så ny spruta och värkarna av tar,
Måndag morgon vaknar vi på sös efter natt med svaga värkar och vi åker hem till våran tjej<3
Några timmar senare står jag inte ut längre och vi åker till sös igen, denna gång är jag helt 100 på att jag kommer vara öppen minst 5-6, men icke jag var öppen 2:-( måndags natten består av bad, lustgas och massa smärta! Och inga framsteg i förlossningen!!! Tisdag morgon, tröttheten var total, varenda del av min kropp var trött av största och sömnbrist, men jag ville så gärna föda normalt, så att ge upp var inte ett alternativ, utan med hjälp av underbar personal så provar vi oss fram och ryggmärgsbedövning var ett bra beslut! Värkarna fanns kvar men jag känner dom inte:-) fast det gick inte framåt på 2dygn hade jag öppnats 4-5 centimetrar, och jag kände hur hopplösheten smög sig på!!!!
Men så plötsligt så gick allt framåt, ryggmärgsbedövningen stängdes av och smärtan var nu obeskrivlig och outhärdlig, lustgasen blev åter min bästa vän och jag försvann i en slags dvala några tummar senare så stänger dom av lustgasen för jag är för borta och nu häckar pratar vi smärta och tryck nedåt, jag skriker att det inte går några gånger och plötsligt så såg jag vår älskade son som var medtagen och helt utslagen!! Dom försvinner ut med honom och om jag inte hade haft till gång till lustgasen då hade jag fått panik och brutit ihop, dessa sekunder han inte var hoa mig var skräck jag vågade inte prata, fråga om honom jag bara va! Men så kom Johnny in med honom och la honom på mitt bröst, detta som jag var så säker på att få vara med om med Livia men som jag inte fick, så händer det nu, han ligger där på min mage och är så där fin och underbar som bara mitt och Johnnys barn kan vara<3
Sixten kom till oss den 13 augusti kl 18:34, vägde 3230 och 52 cm lång, den minuten förändrades livet igen och nu är vi för alltid 4 och det känns underbart<3
När han väl var ute var det dags gör fika, don godaste smörgåsarna man kan ära, efter dygn av smärta och ja allt så smakar dessa ljuvligt:-) upp till avd 73 för att sova och njuta,
Vi njuter fortfarande så här en lånade senaste, Livia är den bästa storasystern hon kan vara<3 självklart är det svårt när det kommer en annan som tar mamma å pappa men jag är imponerad av henne hur hon ändå klarar det<3
Tack bästa Johnny Karlsson för att du är den du är, för att du var fantastisk underförlossningen, att du stog ut med mig under denna vecka med smärta och förlossning<3 utan dig skulle ingen av dom jag älskar mest finnas, Du har gjort mig så mycket mer än vad jag var, du har gjort mig till 2 barns mamma, det bästa som kunde hända mig <3
