livetsomjagkalarmitt

Det känns som spikar, spikar som hugger i mig.

3 veckor sedan tänkt jag en tanke, en tanke som jag ångrar idag, jag tänkte att GUD vad det är kul å skönt att vara gravid, illamåendet hade försvunnit, jag trivdes med min tjocka mage occh jag tänkte att jag kan jobba till september utan PROBLEM, tyckte att folk som fråga om jag ska jobba hela sommaren var lite konstiga, förstod inte varför jag inte skulle göra det……..

Men så kom spikarna i min höft, eller det rätta namnet är tydligen FOGLOSSNING, det känns som 10000 spikar som hugger till i min höft, som ligger där å lurar, som i ena sekunden får en att tro att nu är allt bra, till i nästa sekund hugga till och få hela mitt inre att vrida sig några varav, vrida sig av smärta, det är inte det kommer tårar smärta utan detta är bara smärta det gör nästan för ont för tårar. Dessa spikar ser till att jag inte kan göra som jag själv vill, jag har minst ont när jag cyklar, men då inte i uppförbacke, då man måste ta i, då känner jag spikarna, när jag ligger ner känns dom som ett stort, stort blåmärke som man inte vill komma åt, men jag måste ju ligga ner på rygg när jag sover, när jag sitterkänns det helt okey, ända tills jag ska ställa mig upp, då hugger det till och allt låser sig, spikarna vrider sig å mitt inre åt andra hållet, jag kan inte gå, jag kan inte tänka, det ända som finns är hur FAN skall jag göra nu……..

Då var min tanke varför inte jobba augusti ut, nu är min tanke hur fan ska jag klara av 2 timmar till……

Lev det i år, Dåliga jag på att blogga=/, men nu tänkte jag ta upp det här med att blogga igen, så vi får se hur det går.

Jag och bebisen växer och allt har varit jätte bra, fören vecka sedan så fick jag jätte ont i min höft, FOGLOSSNING, sa min barnmorska igår=/, jag vill inte ha ont, jag vill kunna jobba, vara glad å göra allt roligt som vi ska göra i sommar.

I lördags så skulle jag ha jobbat, men det gick bara inte, jag fick sjukanmäla mig, samma sak i söndags, så vi får se hur det blir nästa vecka, jag tror att jag kan jobba, eller nej nu ljuger jag, jag tror inte det, men jag vill och jag ska, så jag kommer att pina mig igenom alla pass nästa vecka.

På torsdag ska jag till läkaren och se hur vi ska göra, jag vill ju inte bli sjukskriven, jag kan inte gå här hemma ända till oktober, då kommer jag att bli tokig. Och det är ju inte bara till oktober utan det är ju till nästa sommar någon gång då Johnny tar sin pappa ledighet, så att gå hemma i mer än ett år låter inte som något som jag skulle klara av, jag har aldrig varit sjukskriven, sedan jag var 16 år så har jag jobbat, jag har varit arbetslös i 3 månader som längst och dessa tre månader var dom längsta jag varit med om.

Men åt andra sidan så hade jag ju inte en liten bebis då, ni kommer jag ju vara mamma från oktober någon gång, mamma till den finaste av dom alla, och jag tror att jag kommer att älska det mer än något annat, jag kommer ju älska våran lilla bebis mer än allt annat, eller jag älskar redan våran lilla bebis mer än allt annat.

Jag är nu i vecka 24+6, så fort går det =), igår var vi som sagt på mamma mila, vi mätte magen för första gången och det den växte enligt kurvan och hjärtljudet lät jätte bra, dunk=) mitt järn h jag värde hade gått ner lite, men var fortfarande bra, fast jag ska ta järn tabletter varannan dag nu.

Nu är det midsommar vecka, midsommar är den bästa dagen på hela året, jag älskar midsommar, och jag älskar att fira midsommar här på kolonin, enligt mig så finns det inget bättre.  Så nu ska jag börja njuta, njuta av att det är midsommar veckan, jag ska strunta i att jag har ont, och bara vara glad och njuta. Strunta i att solen inte skiner, jag behöver inte denna sol har ju min egna sol i magen, som påminner mig med det med hundra sparkar varje dag. Och dom får mig att le mer än solen.

Varje midsommar ser nästan likadan ut. Det börjar på morgonen vid 9 tiden, då går man upp till festplatsen och klär midsommar stången, sedan blir det lunch hos mamma, efter det så är det upp till festplatsen igen, för att stå i chokladhjulet. I chokladhjulet har jag stått i sedan jag var 12-15 år, varje år säger jag att näääää, detta är sista gången men så står jag alltid där varje år, och samma sak blev det i år, så mellan kl 13-16 står jag där igen. Efter det så går vi ner till oss och gör i ordning långbord och alla vänner kommer, så har vi långbord med massa god mat och dryck, och jag njuter av att se alla vänner som är här. Vid 22 så går man över till det andra koloni område och till deras fest plats, där är det Janne Y som står för underhållningen, en gubbe som kör alla bra coverlåtar, och man dansar som aldrig förr, =) och efter det så bli det tillbaka till oss för mer att dricka å en lång härlig midsommar natt.

Så ser min bästa dag på året ut, och i år är det sista gången som den ser ut som den alltid har gjort, nästa år är jag mamma, Johnny pappa och vi är en familj, otroligt, overkligt och nästan lite galet när man tänker på det, fast alldeles, alldeles underbart…

Skriver mer om några timmar =)