snåla jag eller duktiga jag ????

Försöker vara duktig, var den bästa blivande mamman, spara pengar, göra allt rätt, fixa allt med mammaledighetsansökan. Fixa nytt pass, nytt leg, men inget blir som jag vill, jag fattar ju inget, tycker att allt är svårt, fattar inget av det, fattar inget, orkar inte fixa allt detta själv…

 

Min sambo, ska tydligen till England i december å se på fotboll, det kostar 7000kr, hans inte ens nära kompis fyller 35 å det är ett helt gäng som åker till England, men vi har inga pengar till det, självklart om han hade sparat så skulle jag inte tycka att det var några problem, men nu har han inte sparat ett ända öre till denna resa. Vill att han ska får göra allt roligt, allt han vill, men det känns som det finns så mycket annat att vi behöver pengar till, är så trött att jag är den ända som försöker vara sparsam, jag vet att jag inte är så bra på det men, jag försöker, självklart skulle jag vilja dra utomlands, en långhelg i London med linnea, eller en romantikt resa till Italien med Johnny men jag vet att jag inte har pengar till det, kommer inte att ha det på väldigt lång tid, men så plötsligt så ska Johnny till England för 7000 kr å då är det inte ens med fickpengarna inräknade, åhå blir så arg, ledsen, som om inte jag vill bort, har velat bort sedan föra hösten då mitt liv gick sönder på grund av det som hände på båten med Johnny å den där tjejen, sen kom jul å nyår å allt men äcklet Amelie kom fram, då ville jag bort, bort, bort, eller när vi äntligen hade det bra och hade gått i terapi å lovat varandra saker, saker om att vi skulle vara ärliga mot varandra. Då ljög han om Therese, då vill jag bort, bort, bort men bara för man vill något så behöver det inte betyda att man gör det, hade jag gjort allt jag velat när mådde så dåligt hade jag inte haft dom spar pengarna jag har på mitt konto, men självklart ska Johnny ska få åka bort. Som om jag inte skulle köpa allt han vill om jag kunde, jag letade efter resor till hans 30 års dag, jag vill att han ska vara lycklig å nöjd, men nu är han bara självisk, å jag är åter den som tråkig snål, å dum, själv så vill jag inte bort längre, jag ska bli mamma, jag är lycklig nu. Jag trivs med mitt liv, fast det gör mig rädd, för jag har blivit så van att det brukar ta slut när jag har denna känsla, att något  kommer fram, men jag ska njuta av denna stund som lycklig blivande mamma-…. Men blir så arg å ledsen på mig själv när jag inte kan fixa det jag vill, när jag försöker å ända blir det fel. Åhå blir så arg,

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0