Blixtrarna som bara försvann efter två veckor, självklart var en av dom veckorna midsommarveckan =/, men men, jag har ont bara min lilla bebis mår bra…
Blixtrarna som bara försvann efter två veckor, självklart var en av dom veckorna midsommarveckan =/, men men, jag har ont bara min lilla bebis mår bra…
Känner någon annan oro som e gravid, eller är det bara jag??
Orolig för allt när det gäller sirre våran lilla bebis, när jag inte känner eller känt en spark på några timmar så kommer oron smygandes, tänk om det har hänt sirre något, tänk om navelsträngen ligger runt hans lilla hals och det är därför han inte sparkar eller är det därför sparkarna är så svaga, eller när man skall ska gå på toa å tittar varje gång ifall det är blod. Jag är konstant orolig för att det skall hända något med bebisen.
Men jag är även orolig över livet, över att bli lämand av Johnny, över att bli sårad, lurad bedragen, jag allt, jag vill ju att det skall vara vi, alltid, i evighet. Men tänk om det är bara jag som känner så, tänk om Johnny stannar med mig bara för jag väntar hans barn, tänk om han längtar bort, till andra…. Usch jag vill bara vara glad, slippa oron, men det dröjer, tror jag, men jag drömmer om den dagen då jag kan säja å verkligen mena det att Johnny han bara vill ha mig, det vet jag, det känner jag…
Jag tycker att jag känner det nu, men vågar inte lita på det, är så trött på att bli sviken och lurad.. i oktober kommer ju sirre till världen, då slipper jag en sorts oro=)
Var på bröllop i lördag, det vill säga Stockholms varmaste jävla dag, fy fan vad varmt det var, usch… men va fint bröllop det var, det var mellan maja och Juan, maja är en barndoms vän här ifrån kolonin=). <3 <3 <3..
Bröllop får ju en att tänka på sitt eget, som jag hoppas blir med min Johnny inom några år. Eller nu =) ska bara var så att Johnny känner det samma som jag, en dag så hoppas jag att han känner så. Att jag är värd honom, för han är värd mig, hela mig
Men jag är även orolig över livet, över att bli lämand av Johnny, över att bli sårad, lurad bedragen, jag allt, jag vill ju att det skall vara vi, alltid, i evighet. Men tänk om det är bara jag som känner så, tänk om Johnny stannar med mig bara för jag väntar hans barn, tänk om han längtar bort, till andra…. Usch jag vill bara vara glad, slippa oron, men det dröjer, tror jag, men jag drömmer om den dagen då jag kan säja å verkligen mena det att Johnny han bara vill ha mig, det vet jag, det känner jag…
