Livet
Livet.
Om 35 dagar säger jag JA till min älskling, manen i mitt liv, pappan till mina barn, min Johnny Karlsson, Jag blir Jessica Karlsson. 2014 blir lite bättre än det har varit..
Sedan den där dagen, eller innan dagen innan den där dagen var mitt liv på topp, blivande 2 barns mamma, sommaren hade varit en av do m bästa i mitt liv, Johnny och jag hade det toppen, men så kom den där dagen dagen då jag bröt min armbåge, FAN FAN FAN FAN
Jag hatar den där dagen. Jag var höggravid, hade varit jätte nojig inför förlossningen, var rädd att det skulle gå som under Livias, jag var rädd för det, inte för att bryta armen, men så BOM, armen är bruten, armbågen är paj, sönder men den ska gå att laga, och bli helt återställd.
Nu snart ett år senare har den inte blivit helt återställd, jag har inte blivit helt återställd, smärta, smärta, hopp, smärta, dåligt samvete, ångest och åter igen smärta.
Sen det hände har jag haft ont i min arm varje dag, varje timme varje sekund, varje gång jag har bärt min fina sixten har det gjort ont, varje gång jag skulle amma honom blev smärtan värre, varje gång jag håller min son vill jag att någon annan ska ta honom, varje gång jag har hållt i honom mer en 5 minuter så skriker armen släpp ner honom, men mitt hjärta går sönder varje gång, jag har världens finaste son, men jag kan inte vara med honom, för det gör ont, jag kan inte leka med honom som jag vill, jag kan inte leva med dessa skuldkänslor, jag är så rädd över at han ska känna sig mindre älskad av mig, att vårat band ska bli skadat av detta jag är världens sämsta mor, jag vill kunna bära dig, leka med di , mysa med dig, skratta med dig, jag vill inte känna att allt är jobbigt,
Om 35 dagar säger jag JA till min älskling, manen i mitt liv, pappan till mina barn, min Johnny Karlsson, Jag blir Jessica Karlsson. 2014 blir lite bättre än det har varit..
Sedan den där dagen, eller innan dagen innan den där dagen var mitt liv på topp, blivande 2 barns mamma, sommaren hade varit en av do m bästa i mitt liv, Johnny och jag hade det toppen, men så kom den där dagen dagen då jag bröt min armbåge, FAN FAN FAN FAN
Jag hatar den där dagen. Jag var höggravid, hade varit jätte nojig inför förlossningen, var rädd att det skulle gå som under Livias, jag var rädd för det, inte för att bryta armen, men så BOM, armen är bruten, armbågen är paj, sönder men den ska gå att laga, och bli helt återställd.
Nu snart ett år senare har den inte blivit helt återställd, jag har inte blivit helt återställd, smärta, smärta, hopp, smärta, dåligt samvete, ångest och åter igen smärta.
Sen det hände har jag haft ont i min arm varje dag, varje timme varje sekund, varje gång jag har bärt min fina sixten har det gjort ont, varje gång jag skulle amma honom blev smärtan värre, varje gång jag håller min son vill jag att någon annan ska ta honom, varje gång jag har hållt i honom mer en 5 minuter så skriker armen släpp ner honom, men mitt hjärta går sönder varje gång, jag har världens finaste son, men jag kan inte vara med honom, för det gör ont, jag kan inte leka med honom som jag vill, jag kan inte leva med dessa skuldkänslor, jag är så rädd över at han ska känna sig mindre älskad av mig, att vårat band ska bli skadat av detta jag är världens sämsta mor, jag vill kunna bära dig, leka med di , mysa med dig, skratta med dig, jag vill inte känna att allt är jobbigt,
SMÄRTA
SMÄRTA i min arm påverkar hela mig, smärtan i mitt hjärta gör mig arg, ledsen, smärtan i mina tankar gör mig stark, detta år av operationer, smärtstillande, ja allt, det tar inte slut det bara pågår, i våras fick jag reda på att jag har cancer i ansiktet, en ofarlig form men den måste bort, vilket kommer att ge mig ett ärr i ansiktet, ett ärr, vad är det jämfört med farlig cancer?? Inget såklart men för 3 år sedan hade jag knappt något ärr på min kropp, nu har jag ett på magen från kejsarsnittet, två på armen från operationerna av armbågen, ett på bröstet för misstänkt cancer, å nu kommer ett i ansiktet, jag HATAR dom ALLA, vill ah bort dom, dom påminner mig om smärta, om sådant som jag inte vill ha i mitt liv, jag vill inte ha mer av det här.
SMÄRTA i min arm påverkar hela mig, smärtan i mitt hjärta gör mig arg, ledsen, smärtan i mina tankar gör mig stark, detta år av operationer, smärtstillande, ja allt, det tar inte slut det bara pågår, i våras fick jag reda på att jag har cancer i ansiktet, en ofarlig form men den måste bort, vilket kommer att ge mig ett ärr i ansiktet, ett ärr, vad är det jämfört med farlig cancer?? Inget såklart men för 3 år sedan hade jag knappt något ärr på min kropp, nu har jag ett på magen från kejsarsnittet, två på armen från operationerna av armbågen, ett på bröstet för misstänkt cancer, å nu kommer ett i ansiktet, jag HATAR dom ALLA, vill ah bort dom, dom påminner mig om smärta, om sådant som jag inte vill ha i mitt liv, jag vill inte ha mer av det här.
Jag gifter mig den 2/8-2014 med min älskling, ge mig lycka glädje och hopp då, jag har gått ner från 85 kilo i januari till 73 kilo i dag, hoppas på att komma ner under 70 kilo innan bröllopet, men vi får se tycker att det är svårt att skötta maten, träningen när man mår mindre bra ibland, jag älskar träningen, men har inte tiden för den, Johnny jobbar jämnt och jag är själv med barnen, och dom små kan jag inte ta med till gymmet, det finns inte barnpassning =/
Mina fina barn, mitt allt min luft, min Livia, min Sixten. Mina två som jag har gjort, som jag älskar att titta på, se hur dom utvecklas, växer och lever. Sixten börjar bli så stor, min bebis som är lika gamla som min onda arm, Sixten som växer å blir en stor liten kille, min arm som sakta blir värre, min Livia som lever livet, älskade lilla Livia, du gör mig så stolt, du är världens bästa stora syster till Sixten. Sixten är min bebis, sluta växa, lär dig gå, men sen kan vi väl alla stanna upp, å njuta av livet, sluta växa mina små barn, snart är ni tonåringar å vil inte vara med mig. Älskade busstroll ni gör mig hel varje dag, enda gången jag inte tänker på min armbåge är när jag tittar på er, ni får mig att glömma smärta, å ångesten, ni är som sagt luften i mina lungor……………………………
Johnny min skatt, jag vill inge annat än att leva med dig , du är mitt hjärta sedan 6 år, den som jag håller kärt, du är den som jag garanterat kommer att känna så länge vi lever, vi har barn ihop ett band som är så speciellt, vi har skapat två barn, två riktigt fina barn , inte ila, vi har skapat smärta, du har givit mig smärta, vi har skapat glädje, ren glädje, du har gjort mig till den jag är idag, alla sidor av den jag är i dag, så tack för glädjen den har du fått fram….
Kommentarer
Trackback
